Posted: 15 april, 2014 By:

Utrymningsteori, del 2: Bakgrund

Detta inlägg ingår i en serie av texter, ursprungligen avsedda för Briabs tekniska vägledning om utrymningsdimensionering, som jag publicerar i syfte att öka förståelsen för hur människor agerar i händelse av brand, underlätta utnyttjandet av denna information vid byggnadsteknisk projektering, och att medvetengöra om de förenklingar som görs vid modellering av utrymningsförlopp. Detta inlägg ger en kort, historisk tillbakablick inom området som handlar om utrymning och människors beteende i bränder.

Bakgrund

Forskning inom området människors beteende i händelse av brand inleddes redan i början på 1900-talet. Vid denna tidpunkt fokuserades dock i huvudsak på förflyttningen av människor i en byggnad, till exempel studerades personflöden, persontätheter samt gånghastigheter i olika delar av en byggnad (Bryan, 2002; Kobes, Helsloot, de Vries, & Post, 2010). Exempel på detta beskrivs av Bryan (2002), som skriver att man i början av 1930-talet genomförde regelrätta utrymningsförsök på/i bland annat tågstationer, tunnelbanestationer, biografer, affärer och offentliga byggnader i USA. Studierna som genomfördes på denna tid påverkade i stor utsträckning hur man senare kom att dimensionera byggnader, och mycket av detta går fortfarande att spåra i dagens byggregler (Kobes et al., 2010). Till exempel ställdes krav på minimibredder i trappor, personflödeskapaciteter för utrymningsvägar samt krav på minsta antal tillåtna utrymningsvägar i en byggnad (National Bureau of Standards, 1935). Typiskt för studierna var dock att angreppsättet var tekniskt, och det fokuserades inte särskilt mycket på människors faktiska beteende eller agerande i händelse av brand. I somliga sammanhang används termen ”the physical science model” för att referera till den inställning som präglade de studier som genomfördes i början av 1900-talet. Samma typ av forskning har dock bedrivits även under senare hälften av 1900-talet (Fruin, 1971; Galbreath, 1969; Kendik, 1983, 1984, 1986, 1988; Melinek & Booth, 1975; Pauls, 1978, 1980a, 1980b, 1983, 1984a, 1984b, 1987; Predtetschenski & Milinski, 1971; Togawa, 1955).

Det var först på 1950-talet som forskare började intressera sig för människors beteende i händelse av brand. Bland annat började man genomföra intervjuer med överlevande från bränder, vilket ledde till att man kunde konstatera att människor tenderar att återvända in i en brinnande byggnad för att leta efter saknade familjemedlemmar eller vänner (Bryan, 1957). Sambandet mellan branden och det sociala beteendet började i större utsträckning att undersökas, men utgångspunkten vid tidpunkten var fortfarande att alla byggnader var naturligt säkra, även i händelse av en brand. Med denna valda utgångspunkt kunde man ändå dra vissa slutsatser, till exempel att brandens storlek påverkade människors agerande i en utrymningssituation.

Det stora genombrottet inom området kom på 1970-talet då två stora enkätstudier av brandoffer genomfördes i Storbritannien och USA (Bryan, 1977; Wood, 1972). På instruktion av forskare intervjuades överlevande av brandmän, bland annat om var de varit när de upptäckt branden, vad de gjort vid tillfället, hur de valt att utrymma byggnaden, och så vidare. Över 2600 personer deltog i dessa två studier, som i sin utformning var mycket likartade (faktum var att studien i USA använde sig av samma metodik som den som hade genomförts några år tidigare i Storbritannien). I korthet kan sägas att studierna bekräftade det tidigare identifierade återinrymningsbeteendet bland människor, men också det faktum att människor i relativt stor utsträckning tenderar att utrymma genom rök, och att människor i bostadsbränder i större utsträckning är benägna att försöka släcka bränder på egen hand. Dessutom kunde det konstateras att inga större skillnader förelåg mellan de båda länderna som studierna genomfördes i. På 1970-talet genomfördes även några flitigt citerade studier på temat utrymning i rök, då man i Japan genomförde utrymningsförsök där människor fick utrymma i både verklig, irriterande brandrök, samt fiktiv rök (Jin, 1976, 1978, 1981, 2008; Jin & Yamada, 1985, 1989). De samband som presenterats i dessa studier omfamnades av branschen, och har nästan uteslutande använts inom analytisk dimensionering, för att beskriva sambandet mellan människors gånghastighet och sikt med andra ord modellering av utrymning i rökfyllda miljöer.

Fokus har sedan 1970-talet alltmer riktats mot människors faktiska beteende i händelse av brand, liksom möjligheten att reproducera detta beteende i datormodeller, och forskningen har i de allra flesta länder lämnat det tekniska angreppssätt som präglade den inledande forskningen på området. Idag kan det med säkerhet sägas att en effektiv utrymning inte enbart beror på människors förmåga att flytta sig från en punkt till en annan (människors gånghastighet), eller för den delen enbart av storleken på branden i en byggnad. Istället kan ett utrymningsförlopps effektivitet förklaras av en kombination av egenskaper kopplade till: (1) branden, (2) människan, och (3) byggnaden (Kobes et al., 2010). Utrymning och de händelser som präglar människors beteende i händelse en brand betraktas idag som en beteendeprocess, i vilken varje person tar del av den (ibland både bristfälliga och oklara) information som finns tillgänglig och kontinuerligt uppdaterar sitt beslut om vad hen ska göra baserat på denna.

Referenser

Bryan, J. (1957). A Study of the Survivors Reports on the Panic in the Fire at The Arundel Park Hall in Brooklyn, Maryland, on January 29, 1956. College Park, MD: University of Maryland.

Bryan, J. (1977). Smoke as a Determinant of Human Behaviour in Fire Situations: University of Maryland, College Park.

Bryan, J. (2002). A selected historical review of human behavior in fire. Journal of Fire Protection Engineering, 16, 4-10.

Fruin, J. (1971). Pedestrian planning and design. New York: Metropolitan association of urban designers and environmental planners.

Galbreath, M. (1969). Time of evacuation by stairs in high rise buildings. Ottawa: National Research Council of Canada.

Jin, T. (1976). Visibility through Fire Smoke (pp. 12-18): Report of Fire Research Institute of Japan.

Jin, T. (1978). Visibility through Fire Smoke. Journal of Fire & Flammability, 9, 135-157.

Jin, T. (1981). Studies of Emotional Instability in Smoke from Fires. Journal of Fire & Flammability, 12, 130-142.

Jin, T. (2008). Visibility and Human Behavior in Fire Smoke. In P. J. DiNenno (Ed.), The SFPE Handbook of Fire Protection Engineering (Fourth ed.). Quincy, Massachusetts: National Fire Protection Association.

Jin, T., & Yamada, T. (1985). Irritating effects of fire smoke on visibility. Fire Science & Technology, 5(1), 79-90.

Jin, T., & Yamada, T. (1989). Experimental Study of Human Behaviour in Smoke Filled Conditions. Fire Safety Science 2, 511-519. doi: 10.3801/IAFSS.FSS.2-511

Kendik, E. (1983). Determination of the evacuation time pertinent to the projected area factor in the event of total evacuation of high-rise office buildings via staircases. Fire Safety Journal, 5(3), 223-232.

Kendik, E. (1984). Die berechnung der personenströme für dei bemessung von gehwegen in gebäuden und um gebäude. Technical university of Vienna.

Kendik, E. (1986). Designing escape routes in buildings. Fire Technology, 22(4), 272-294.

Kendik, E. (1988). Means of escape – How close are we to modelling egress from buildings in fire? Interflam ’88 Workbook: John Wiley & Sons Ltd.

Kobes, M., Helsloot, I., de Vries, B., & Post, J G. (2010). Building safety and human behaviour in fire: A literature review. Fire Safety Journal, 45(1), 1-11. doi: Doi 10.1016/J.Firesaf.2009.08.005

Melinek, S., & Booth, S. (1975). An analysis of evacuation times and the movement of crowds in buildings. Borehamwood: Building Research Establishment.

National Bureau of Standards. (1935). Design and Construction of Building Exits. Washington D.C., USA.

Pauls, J. (1978). Movement of people in building evacuation. Candian Architect, May, 281-292.

Pauls, J. (1980a). Building evacuation: Research findings and recommendations. In D. Canter (Ed.), Fires and Human Behaviour. New York: John Wiley & sons.

Pauls, J. (1980b). Effective-width model for evacuation flow in buildings. Paper presented at the SFPE engingeering application workshop.

Pauls, J. (1983). International life safety and egress seminar, Maryland. November 1981: summary of presentations and discussion. Fire Safety Journal, 5(3&4), 213-222.

Pauls, J. (1984a). Development of knowledge about means of egress. Fire Technology, 20(2), 28-40.

Pauls, J. (1984b). The movement of people in buildings and design solutions for means of egress. Fire Technology, 20(1), 27-47.

Pauls, J. (1987). Calculating evacuation times for tall buildings. Fire Safety Journal, 12(3), 213-236.

Predtetschenski, V., & Milinski, A. (1971). Personenströme in gebäuden – Berechnungsmethoden für dei projektierung. Berlin: Staatsverlag der Deutschen Demokratischen Republik.

Togawa, K. (1955). Study on fire escapes on the observation of multitude currents. Tokyo: Building Research Institute, Ministry of Construction.

Wood, P. (1972). The Behaviour of People in Fires: Fire Research Station.

 

Post Categories

Utrymningsteori