Posted: 22 april, 2014 By:

Utrymningsteori, del 3: Beteendesekvenser

Detta inlägg ingår i en serie av texter, ursprungligen avsedda för Briabs tekniska vägledning om utrymningsdimensionering, som jag publicerar i syfte att öka förståelsen för hur människor agerar i händelse av brand, underlätta utnyttjandet av denna information vid byggnadsteknisk projektering, och att medvetengöra om de förenklingar som görs vid modellering av utrymningsförlopp. Detta inlägg handlar om beteendesekvenser och hur människors roller påverkar beteendet i bränder.

Beteendesekvenser

Inledningsskedet av en brand präglas oftast av stora osäkerheter för majoriteten av de personer som vistas i en byggnad. Information som tyder på att det brinner kan vara bristfällig, och i många fall kan olika informationssignaler vara motstridiga. Inledningsvis ägnar därför ofta en stor andel människor sig åt att söka mer information om vad det är som händer innan de agerar och påbörjar en utrymning. Detta fenomen visades för första gången i en studie som presenterades av Canter, Breaux & Sime (1980). I studien, som syftade till att öka förståelsen för hur människor beter sig i bränder, samlades information in om hur utrymmande människor agerat i bland annat lägenhets- och sjukhusbränder. Metoden som användes var att låta räddningstjänstens personal intervjua överlevande, och det fokuserades bland annat på hur människor blivit varse om branden och vilka handlingar de utfört innan de påbörjade sin utrymning. Studien mynnade ut i en generell modell som, något förenklat, beskriver hur människor agerar i händelse av en brand, Figur 1.

beteendesekvenser

Figur 1. Beteendesekvensmodellen kan användas för att på ett förenklat sätt beskriva människors beteende i bränder.

Enligt modellen kan människors beteende i bränder delas upp i tre så kallade sekvenskategorier: (1) tolka/tyda, (2) förbereda och (3) agera. Varje sekvenskategori utgör en beteendesekvens, det vill säga en sekvens av beteenden som människor utför. Beteendesekvenserna sker inte nödvändigtvis i ordning, och de kan upprepas beroende på vilken information som når en person, samt när.

Med hjälp av modellen går det att se att ju fler beteendesekvenser som utförs, desto fler blir de efterföljande beteendealternativen. Avseende utrymning är dock vissa av dessa efterföljande beteendelaternativ mer effektiva än andra. Författarna är tydliga med att påpeka att alla beteenden i bränder inte nödvändigtvis är effektiva, verkningsfulla eller för den delen intelligenta. Däremot kan modellen användas för att beskriva människors beteende i händelse av brand, utan att behöva använda sig av termer som till exempel ”panik” (en term som idag helt förkastats av ledande forskare inom området; ”panik” inträffar mycket sällan i bränder (Fahy, Proulx, & Aiman, 2009; Proulx & Sime, 1991; Quarantelli, 1954, 1975, 1979; Rogsch, Schreckenberg, Tribble, Klingsch, & Kretz, 2008; Sime, 1980, 1984)).

Som beskrivs ovan är information om vad som händer ofta bristfällig i inledningsskedet av en brand i en byggnad. Slutsatsen som kan dras med hjälp av beteendesekvensmodellen är att de beslut som en person fattar i inledningsskedet ofta präglas av stora osäkerheter. Personen kan antingen välja att ignorera informationen (vilket till exempel ofta inträffar när människor endast hör ett utrymningslarm (Proulx & Sime, 1991)), eller att undersöka vad som hänt. Allteftersom mer information branden blir tillgänglig för personen minskar dock osäkerheten kopplat till de beslut som fattas, och det är först när osäkerheten om att det brinner är tillräckligt liten som personen kan förväntas fatta beslutet att utrymma byggnaden. Beteende kopplat till tolkningskategorin i beteendesekvensmodellen är vanligt i alla bränder, och det är många gånger denna tid som utgör den största andelen av den totala utrymningstiden.

Roller och regler

Den sekvens av beteenden som människor ägnar sig åt i händelse av en brand har visats i stor utsträckning bero på människors vardagsroller, till exempel om en person är anställd eller besökare i en byggnad (Canter et al., 1980; Donald & Canter, 1990; Tong & Canter, 1985). Det har också visats att dessa vardagsroller behålls även i en brandsituation. Det kan beskrivas som att olika roller är förknippade med ett antal olika beteenderegler, regler som kan ses som vägledande principer som kommer att påverka de beslut som tas i händelse av en brand. Som ett exempel kan nämnas resande människor i tunnelbanan. De flesta av dessa människor anammar sannolikt en roll som passagerare, med det primära målet att resa från A till B. I inledningsskedet av en brand, eller när information inte tyder på en direkt livshotande situation, kommer dessa människor att vara oerhört ovilliga att inleda en utrymning eftersom att det går emot de beteenderegler som är kopplade till deras roll som passagerare (att resa ohindrat från A till B). De kan därför förväntas att, i mycket större utsträckning än till exempel en speditör, ignorera den information de får som tyder på en brand.

Referenser

Canter, D., Breaux, J., & Sime, J. (1980). Domestic, Multiple Occupancy, and Hospital Fires. In D. Canter (Ed.), Fires and Human Behaviour (pp. 117-136). Chichester: John Wiley & Sons Ltd.

Donald, I., & Canter, D. (1990). Behavioural Aspects of the King’s Cross Disaster. In D. Canter (Ed.), Fires and Human Behaviour (2 ed., pp. 15-30). London: David Fulton.

Fahy, R., Proulx, G., & Aiman, L. (2009). ‘Panic’ and Human Behaviour in Fire Fourth International Symposium on Human Behaviour in Fire (pp. 387-398). London: Interscience communications.

Proulx, G., & Sime, J. (1991). To Prevent ‘Panic’ in an Underground Emergency: Why Not Tell People the Truth? Paper presented at the third International Symposium on Fire Safety Science, London.

Quarantelli, E. (1954). The nature and conditions of panic. American Journal of Sociology, 60(3), 267-275.

Quarantelli, E. (1975). Panic Behavior: Some Emprical Observations. Paper presented at the American Institute of Architects Conference on Human Response to Tall Buildings, Chicago, USA.

Quarantelli, E. (1979). Panic Behavior in Fire Situations: Findings and a Model from the English Language Research Literature. Paper presented at the Fourth Joint Panel Meeting of the United States- Japan Panel on Fire Research, Tokyo, Japan.

Rogsch, C., Schreckenberg, M., Tribble, E., Klingsch, W., & Kretz, T. (2008). Was It Panic? An Overview About Mass-Emergencies and Their Origins All Over the World for Recent Years. In W. Klingsch, C. Rogsch, A. Schadschneider & M. Schreckenberg (Eds.), Pedestrian and Evacuation Dynamics 2008 (pp. 743-755). London: Springer.

Sime, J. (1980). The Concept of ‘Panic’. In D. Canter (Ed.), Fires and Human Behaviour (pp. 63-81). Chichester: John Wiley & Sons Ltd.

Sime, J. (1984). Escape behaviour in fires: ‘Panic’ or affiliation? (PhD), University of Surrey, Guilford.

Tong, D., & Canter, D. (1985). The Decision to Evacuate: a Study of the Motivations which Contribute to Evacuation in the Event of Fire. Fire Safety Journal, 9(3), 257-265.

 

Post Categories

Utrymningsteori