Posted: 6 maj, 2014 By:

Utrymningsteori, del 5: Social påverkan

Detta inlägg ingår i en serie av texter, ursprungligen avsedda för Briabs tekniska vägledning om utrymningsdimensionering, som jag publicerar i syfte att öka förståelsen för hur människor agerar i händelse av brand, underlätta utnyttjandet av denna information vid byggnadsteknisk projektering, och att medvetengöra om de förenklingar som görs vid modellering av utrymningsförlopp. Detta inlägg handlar om social påverkan i bränder.

Social påverkan

Precis som i vilken vardagssituation som helst påverkar människor varandra och varandras beteende även i händelse av brand, inte minst under den så kallade förberedelsefasen av ett utrymningsförlopp. Detta fenomen kallas social påverkan och kan påverka utrymningsförloppet både positivt och negativt.

Effekterna av social påverkan har påvisats bland annat i ett försök som genomfördes av Latané och Darley (1968) i slutet av 1960-talet. I försöket deltog studenter vid Columbia University som rekryterats i tron om att de skulle delta i en stor studie om stadsliv. Försökspersonerna kallades till en intervju, men vid ankomsten placerades de i ett mindre väntrum och ombads under tiden att fylla i en enkät. Efter några minuter började dock rummet att rökfyllas, och efter ungefär fyra minuter hade tillräckligt mycket rök trängt in i rummet för att sikten skulle vara kraftigt nedsatt och påverka andningsorganen negativt.

Totalt studeras tre olika scenarier i Latané och Darleys (1968) försök. I det första scenariot närvarade endast en försöksperson åt gången. I det andra scenariot närvarade totalt tre försökspersoner samtidigt, samtliga ovetandes om försökets riktiga syfte. I det tredje scenariot deltog totalt tre personer samtidigt, men två av personerna var då så kallade passiva åskådare som på förhand visste vad som skulle ske. De passiva åskådarna hade instruerats att endast titta upp när rummet började rökfyllas, för att sedan återgå till enkäten. Om de fick en fråga av den ovetande försökspersonen skulle de kort svara ”jag vet inte”, och återgå till enkäten.

Försöket demonstrerade att ensamma försökspersonerna var mest benägna att avbryta det de höll på med och anmäla incidenten till personalen eller utrymma rummet de satt i. Dessutom rapporterade de incidenten snabbare än när det fanns andra försökspersoner eller passiva åskådare närvarande i rummet. Slutsatsen som författarna drog var att närvaron av andra människor tenderade att hämma viljan att rapportera incidenten till personalen på plats, liksom viljan att inleda utrymning. Särskilt tydligt var detta fenomen i de försök som involverade två passiva åskådare.

Kopplingen mellan social påverkan och otydliga situationer har utforskats av flera forskare. Bland annat genomförde Solomon, Solomon och Stone (1978) en studie i slutet av 1970-talet med syftet att studera människors beteende i nödsituationer, och hur detta beteende påverkas av huruvida en person är ensam eller inte. Författarna genomförde såväl laboratorieförsök som fältförsök där de studerade människors benägenhet att hjälpa en skadad person som simulerade en svimning. De visade att ju otydligare situationen var, desto mindre benägna var försökspersoner att ingripa. Desto viktigare i brandsammanhang var dock Solomon, Solomon och Stones (1978) observation att ensamma försökspersoner alltid var mer benägna att ingripa, oberoende av (o)tydligheten i situationen.

Ovan stycke tyder på att social påverkan spelar en större roll i otydliga situationer, såsom i varseblivnings- och förberedelsefasen av en utrymning i händelse av brand. Med denna hypotes genomförde Nilsson och Johansson (2009) ett antal utrymningsförsök i svenska biografer. Genom att jämföra biobesökarnas agerande vid användandet av en vanlig ringklocka (ett brandlarm) och ett talat utrymningsmeddelande kunde de konstatera att social påverkan spelade en mycket större roll när information om branden var otydlig eller begränsad (i scenariot med ringklockan): människor tittade i mycket större utsträckning på varandra och varandras agerande (eller uteblivna agerande). Vidare konstaterade Nilsson och Johansson (2009) att betydelsen av social påverkan ökade med minskat avstånd mellan försökspersonerna, något som tyder på att människor framförallt påverkas av de som är närmast dem själva i händelse av en brand.

Social påverkan kan delas in i två kategorier: normativ social påverkan och informationell social påverkan (Deutsch & Gerard, 1955). Normativ social påverkan handlar, som namnet antyder, om normer och rädslan att bryta mot dessa. Generellt vill inte människor agera på ett sätt som betraktas som fel, och personer är ofta rädda att göra bort sig inför andra vilket kan göra det svårt att ta initiativ till utrymning i händelse av brand (särskilt när situationen är otydlig och det till exempel inte är säkert att det brinner). Normativ social påverkan kan till exempel förklara varför människor ibland inte agerar och initierar en utrymning, trots att de mottagit en eller flera signaler om att det brinner (till exempel sett rök eller hört ett utrymningslarm).

Informationell social påverkan handlar om hur människor tolkar situationer baserat på andra personers beteende och agerande. I sällskap med andra människor tittar vi på varandras beteende för att få ledtrådar om vad som händer och hur vi själva ska agera, inte minst i otydliga situationer. Om ingen väljer att agera i en utrymningssituation sprids en känsla av att det inte är så allvarligt; det är ju ingen annan som agerar, varför ska jag? På motsvarande sätt kan människor snabbt uppfatta en fara om andra personer börjar röra sig mot utgångarna i en brandsituation.

Vid byggnadsteknisk projektering av brandskyddet är det viktigt att försöka hitta lösningar som maximerar den positiva effekten av social påverkan i händelse av brand. Fokus på tekniska installationer som tillsammans bistår människor med snabb och entydig information om vad det är som händer, och hur de förväntas agera, kan lindra konsekvenserna av att bryta mot normer som gäller i normalfallet. Tack vare informationell social påverkan räcker det ofta att en eller ett fåtal personer påbörjar en utrymning för att resten ska följa efter. De läser helt enkelt in ytterligare en signal från dessa få personers beteende om att det innebär en fara att stanna i byggnadsverket.

Referenser

Deutsch, M., & Gerard, H. (1955). A Study of Normative and Informational Social Influences upon Individual Judgement. The Journal of Abnormal and Social Psychology, 51(3), 629-636.

Latané, B., & Darley, J. (1968). The Unresponsive Bystander: Why doesn’t He Help? New York: Appleton-Century-Crofts.

Nilsson, D., & Johansson, A. (2009). Social influence during the initial phase of a fire evacuation-Analysis of evacuation experiments in a cinema theatre. Fire Safety Journal, 44(1), 71-79. doi: Doi 10.1016/J.Firesaf.2008.03.008

Solomon, L., Solomon, H., & Stone, R. (1978). Helping as a Function of Number of Bystanders and Ambiguity of Emergency. Personality and Social Psychology Bulletin, 4(2), 318-321.

 

Post Categories

Utrymningsteori