Posted: 13 maj, 2014 By:

Utrymningsteori, del 6: Beslutsfattande och risk

Detta inlägg ingår i en serie av texter, ursprungligen avsedda för Briabs tekniska vägledning om utrymningsdimensionering, som jag publicerar i syfte att öka förståelsen för hur människor agerar i händelse av brand, underlätta utnyttjandet av denna information vid byggnadsteknisk projektering, och att medvetengöra om de förenklingar som görs vid modellering av utrymningsförlopp. Detta inlägg, som utgör det sista i serien, handlar beslutsfattande och riskupplevelse kopplat till bränder.

Beslutsfattande och risk

Stora osäkerheter i inledningsskedet av en brand, liksom social påverkan, har i tidigare inlägg beskrivits som två skäl till varför människor inte omgående påbörjar en utrymning av en byggnad när de får signaler om att det brinner. Iakttagelser från tidigare inträffade bränder antyder dock att inte ens en väldigt tydlig signal om att det faktiskt brinner, till exempel visuell kontakt med brandhärden, är tillräckligt för att initiera en utrymning (Canter, Comber, & Uzzell, 1989; Keane, 1982; Morris, 1984; Pigott, 1984; Rasbash, Ramachandran, Kandola, Watts, & Law, 2004; Sime, 1999). I flera fall har människor som sett brandhärden inledningsvis betraktat den som ofarlig, till och med spännande. De har passivt observerat förloppet, ibland i flera minuter, till den punkt då situationen övergått till hotfull. Först då har de påbörjat en utrymning, vilket i många fall varit alldeles för sent. Hur kan det komma sig att människor, som trots att de faktiskt sett själva branden, ändå skadats eller omkommit? Något förenklat lyder svaret att de inte i tid har uppfattat situationen som en risk (vilket bland annat beror på människors oförmåga att prediktera brandförlopp, som i de flesta fall beskrivs av olinjära, exponentiella samband (Fridolf, 2010; Fridolf & Nilsson, 2011)).

Människors beslutsfattande i bränder kan, som nämnts i tidigare inlägg, sägas bero på en persons tolkning av de signaler som hen får i händelse av en brand. Processen kan beskrivas som en reducering av osäkerheter, och beslutet att utrymma en byggnad är resultatet av ett komplext samspel mellan framförallt tre faktorer: (1) fysiska begränsningar, (2) personliga intentioner, och (3) den upplevda förmågan att hantera situationen (Tong & Canter, 1985). Det räcker med andra ord inte att människor vid en brand får information om branden; informationen måste också tolkas, och risken för en själv och andra måste därefter definieras. Innan ett beslut om utrymning tas är det sannolikt att en person svarar på följande tre frågor (Wood, 1972):

1. Om det brinner, hur allvarlig är branden?
2. I vilken utsträckning hotar den mig personligen?
3. Hur snart kommer den att påverka mig?

Det är inte förrän situationen definieras som en allvarlig risk som det kan förväntas att människor fattar ett lämpligt beslut om hur de ska agera i händelse av en brand, till exempel att utrymma (Kuligowski, 2008, 2009; McConnell et al., 2010; Wood, 1972). Denna beslutsprocess återges nedan (och kan i sammanhanget sägas vara lik den beteendesekvensmodell som beskrivits i tidigare inlägg).

beslutsfattande

Beslutsfattande i bränder påverkas av faktorer kopplat dels till brand och dels till människan som befinner sig i branden.

Olika faktorer kommer att påverka denna beslutsprocess, det vill säga i vilken utsträckning signaler om branden uppfattas, hur signalerna tolkas, och hur beslut tas om agerande (Bryan, 2008; Kuligowski, 2008, 2009; Proulx, 2008; Purser & Bensilum, 2001). Faktorerna kan antingen vara relaterade till personen, byggnaden eller branden. Ett annat sätt att kategorisera dessa faktorer är att göra det i följande två huvudkategorier: informationsbaserade och personbaserade faktorer. Personbaserade faktorer kan vidare delas in i före och under inträffade händelsen.

Personbaserade faktorer som påverkar människors beslutsfattande i bränder är egenskaper som en människa besitter före den inträffade branden, och kan till exempel vara tidigare erfarenhet av inträffade bränder, kännedom om utrymningsvägar, ålder och kön. Forskning har till exempel visat att sannolikheten att en människa upptäcker en brand minskar med stigande ålder. Å andra sidan ökar dock sannolikheten för att situationen definieras som en risk med stigande ålder (förutsatt att branden faktiskt uppfattas). Forskning har också visat att kvinnor är mer benägna att uppfatta bränder, och att definiera brandsituationen som en risk för sig själv och andra. Personbaserade faktorer som uppstår under den inträffade händelsen är oberoende av vad en person kan eller vet innan branden. Ett exempel är det fysiska avståndet till brandkällan. Det har till exempel påvisats att ju närmare en person är brandkällan, desto större är sannolikheten för att den faktiskt upptäcks. Detsamma gäller om människor kan se branden. Informationsbaserade faktorer representerar i huvudsak typen, antalet och komplexiteten av signalerna kopplat till branden. Det har till exempel påvisats att synliga och hörbara signaler ökar sannolikheten för att en brand uppfattas.

En fullständig lista över vilka faktorer som påverkar vad, och i vilken utsträckning, återges i Tabell 1 i Kuligowski (2009). Publikationen finns gratis tillgänglig för vem som helst, varför innehållet inte återges här. Sammanfattningsvis kan det dock konstateras att en utrymning av en byggnad i händelse av brand inte kan förväntas förrän människorna i byggnaden definierat situationen som en risk, något som påverkas av faktorer kopplat både till personen och branden.

Referenser

Bryan, J. (2008). Behavioral Response to Fire and Smoke The SFPE handbook of Fire Protection Engineering (4 ed., pp. 3-315-313-341). Quincy, Massachusetts: National Fire Protection Association.

Canter, D., Comber, M., & Uzzell, D. (1989). Football in its place: An environmental psychology of football grounds. London: Routledge.

Fridolf, K. (2010). Perceived Severity of Visually Accessible Fires. (Master’s thesis), Lund University, Lund.

Fridolf, K., & Nilsson, D. (2011). People’s Subjective Estimation of Fire Growth: An Experimental Study of Young Adults. Paper presented at the 10th International Symposium on Fire Safety Science, University of Maryland, USA.

Keane, J. (1982). Report of the Tribunal Inquiry on the Fire at the Stardust, Artane, Dublin, on the 14th February, 1981. Dublin: The Stationery Office.

Kuligowski, Erica. (2008). Modeling Human Behavior during Building Fires. Gaithersburg: National Institute of Standards and Technology.

Kuligowski, Erica. (2009). The Process of Human Behaviour in Fires. Gaithersburg: National Institute of Standards and Technology.

McConnell, N., Boyce, K., Shields, J., Galea, E., Day, R., & Hulse, L. (2010). The UK 9/11 evacuation study: Analysis of survivors’ recognition and response phase in WTC1. Fire Safety Journal, 45(1), 21-34. doi: 10.1016/j.firesaf.2009.09.001

Morris, W. (1984). Stardust Disco Investigation – Some Observations on the Full-Scale Fire Tests. Fire Safety Journal, 7(3), 255-265. doi: doi:10.1016/0379-7112(84)90024-9

Pigott, P. (1984). The Fire at the Stardust, Dublin – the Public Inquiry and Its Findings. Fire Safety Journal, 7(3), 207-212. doi: doi:10.1016/0379-7112(84)90020-1

Proulx, G. (2008). Evacuation Time. In P. J. DiNenno (Ed.), The SFPE Handbook of Fire Protection Engineering (Fourth ed., pp. 3-355 – 353-372). Quincy, MA: National Fire Protection Association.

Purser, D., & Bensilum, M. (2001). Quantification of behaviour for engineering design standards and escape time calculations. Safety Science, 38(2), 157-182.

Rasbash, R., Ramachandran, G., Kandola, B., Watts, J., & Law, M. (2004). Evaluation of fire safety. Chichester, England: John Wiley & Sons, Ltd.

Sime, J. (1999). Crowd facilities, management and communications in disasters. Facilities, 17(9/10), 313-324.

Tong, D., & Canter, D. (1985). The Decision to Evacuate: a Study of the Motivations which Contribute to Evacuation in the Event of Fire. Fire Safety Journal, 9(3), 257-265.

Wood, P. (1972). The Behaviour of People in Fires: Fire Research Station.

 

Post Categories

Utrymningsteori